Ska försöka skriva snart men har en julkalender om Justin också juh så tänkte ha lite uppehåll då den tar min tid :/ börjar här efter jul som vanligt! Kommer börja med en ny sedan på den andra bloggen.

amen tjeana!

Jag vill meddela er om att jag inte skrivit därför att jag skriver en julkalender om Justin på en annan blogg x)

Så om ni vill kan ni läsa den under tiden tills jul istället!

http://mybieberlicious.forme.se/

Vet inte när nästa kapitel kommer ut då ni inte kommenterat över huvud taget. Man måste inte bara kommentera på perfekta kapitel så ni vet ^^

Blev inte så nöjd med förra men ville inte skriva om allt så ska försöka få nästa att bli bättre!

- Thu tack så mycket för uppmärksamheten, vad fan, för mig tar det ju typ en kvart så jag gissar på en kvart! säger han högt och kastar sitt tuggummi i Mikes nacke. Mike sitter framför oss och det är han som Justin är på mest av alla i klassen.

Mike vågar inte ta tuggummit och kasta tillbaks det eller någonting utan han låter det alltid sitta kvar på huden. "Justin det där är faktiskt taskigt, be om ursäkt" viskar jag i hans öra. Justin möter min blick och flinar åt mig.

- Aldrig, det är fan han tönten som ska be om ursäkt för att han är så töntig och inte har respekt för mig, svarar Justin och hans ögon blir en aning svarta.

Tillslut ringer klockan ut.

- Skål, säger jag och häller sedan i mig vätskan från mitt plastglas. Vodkan gör så att hela halsen börjar brännas.

Detta är mitt första glas för idag och jag har bestämt mig för att max dricka 3 shots så jag inte blir full som alla andra gånger jag varit på fester. Justin kastade ut mig ur huset när jag ville ge honom det han vill ha, men han sket i mig fullständigt.

Den där lilla slynan ska inte ta honom i från mig! Spencer, så jäkla sjukt fult namn så jag spyr. Skulle jag varit hon skulle jag bytat namn till något normalt populärt namn. Mitt namn är i allafall normalt.

- Kommer du babe? Mike dyker upp vid min sida och möter min blick med ett flin på sina läppar.

- Ska vi göra det nu? frågar jag och häller i mig ett glas med vodka igen. En nick lämnas från hans huvud.

Sex. Det är livets helgon. Jag och Mike har haft det max 4 gånger innan då jag hellre haft det med Justin. Jag tänker hämnas på Justin, aldrig mer göra det han frågar efter. Både jag och Mike springer upp för trapporna i det stora huset för att leta reda på ett sovrum. Vems party det är bryr vi oss inte om, Mike vet vem hon är, men inte jag.

20.00

Det är mörkt ute och Justin kommer in genom ytterdörren med Spencer efter sig. Justin har två blåmärken på kinden som börjat läka redan. Spencer har inte en ända skråma på huden.

- Låt mig gissa. Justin till hjälte rädda dig från ett gäng killar och du klarade dig helt? min retliga röst tar över tystnaden när jag går fram mot Justin. Han kollar bak på Spencer och han börjar andas tungt.

- DU BLÖDDE! JAG VET DET! skriker Justin och han börjar att ta på hennes hud. Han vet inte, men jag vet. Är man utvecklad vampyr så läker såren mycket snabbare. Jag är en vampyr på 800 år och har aldrig haft ett sår som stannat på huden.

Spencer har varit vampyr förr. Hon är en ursprungsvampyr, och jag är eller var hennes pojkvän för runt 200 år sedan. Hon ville dödas, dödas och vakna som människa. Jag tog bort hennes minne och lät henne bli adopterad av andra och nu har hon ingen aning om vad som hänt, inte hennes såkallade nya bröder heller.

Hon kommer aldrig få reda på det. Hemligheten är bevarad hos mig, men om jag ändrar mig kan jag få henne att minnas alla sina 1000 år. Tanken av att ge henne sitt minne tillbaka gör så att jag börjar att rysa. Jag känner mig för gammal för henne även om jag är yngre än henne. Hon fick i sig mitt blod blandat med järnört och det gör så att hon inte hade kvar sina krafter som vampyr. Vampire- Spencer vs. Human- Spencer. Jag föredrar Vampire- Spencer då hon är lite kaxigare, men jag vet inte varför hon är vampyr igen, det förstör allt. Jag har nya planer om att få Justin och henne att bli ihop, det betyder att båda blir skyddade då dem beskyddar varandra från allt ont. 

- Vad tänker du på bro? jag vaknar till och möter Justins blick. Jag har stått och tänkt i 5 minuter på Spencer och Justin.

- Akta dej bro, du vet att jag kan läsa tankar, skrattar Justin. 

piss också...

- Du ser livrädd ut bro? var inte det, jag har inte läst dina tankar, säger Justin ed en halvöppen mun när han klappar mig på axeln för att kasta sig framför TV:N.

- Vad tror du jag tänkte på då? och på tal om det, vart tog Spencer vägen? frågar jag och sättter mig på soffan framför Justins. Han kollar på mig och lämnar ett litet flin. "bro, du tänkte på sex right? hon är i badrummet, hon sa någonting om att hon hade ont i tänderna, säger han svagt och skrattar sen ett löst skratt.

- Nej jag tänkte på om vad som händer om du går ut i solen utan metall på dig, säger jag tveksamt.

- Hah, jag har ju min ring och en gylf så tänk inte på det du, jag skulle väll dött eller fått springa in till skuggan? Justin tittar lite tveksamt mot mig. Jag rycker bara på axlarna.

"Tänk om Justin fick reda på hemligheten då? fruktansvärt, han skulle dödat mig!"

- Vilken hemlighet? Justin tittar på mig strängt och ser ut att börja skrika på mig snart. "det måste vara något fel nu när du förvandlas justin, jag har inte ens tänkt på ordet hemlighet" ljuger jag och skakar på huvudet.

- du ljuger, mumlar han. Våra blickar möts men jag skakar bara på huvudet. "nej Justin, jag hade samma problem. när min mamma gick runt och tänkte på sin pojkvän för över 700 år sedan så sa mitt huvud att hon tänkte på mig men det var inte sant"... lögn.

- Jaja, jag tror dig då! säger Justin hastigt och reser sig upp när ljud hörs från trappan. Hennes ansikte dyker upp när hon kommer ner och nuddar golvet.

- hur fick du bort såren? Justins röst ekar i huset när han talar högt med den lilla flickan. "eh, salvor?"

- Kan du hämta salvan då?

- Hade inte mycket kvar, svarar hon snabbt.

- Ge mig asken då?

- Sluta Justin

- Nej! jag tror dig inte!! små lögnare är ni båda två! Gäller dig också Damon! tror du inte att jag kan läsa av tankarna på dig!? så feta lögner! skriker Justin och han krockar till Spencer på armen innan han springer upp för trapporna.

Innan jag hinner öppna min mun så hörs ett vrål från Justins hals uppifrån. Rädslan uppstår och jag rusar upp för trappan på mindre än en sekund och springer in mot badrummet där jag ser Justin som ligger och skriker på golvet. 

- GÅ HÄR IFRÅN! han skriker till och man ser hur hand blodådror synd igenom huden på armarna, ryggen och halsen.

- ditt blod, viskar Damon mot mitt öra. Jag tittar konstigt på honom och han nickar bara.

- Du är en ursprungsvampyr, du heler honom så det inte gör ont när han förvandlas, viskar han tillbaka. Jag hinner inte svara innan jag dykt ner mot Justin. Han slåss för att få mig att gå där ifrån men jag biter mig i armen och lägger den mot hans mun. Justin börjar att dricka så mycket han kan ur min arm och jag låter honom dricka tills han är nöjd. Han möter min blick och han lugnar ner sig när han får i sig blod.

Efter ett tag släpper han min arm och han kollar på armen när såret läker för. Han kastar sig ner på golvet och pustar ut.

- varför smakar ditt blod speciellt jämfört med de andra jag dödat? Justin tittar upp på mitt ansikte. Jag rycker på axlarna. - Damon sa att du älskar blod tydligen. jag trodde inte på det men han sa åt mig att ge dig blod så du lugnar dig, säger jag som svar även om det inte blev svar på hans fråga." ditt sår då från mina tänder?"

- Hah Justin. Damon gav mig någonting, säger jag och gör ett ansiktsuttryck för att lotsats som att det gör ont i armen när jag rör på den.

Och det är nu som Justin faktiskt har blivit en vampyr på riktigt!

Dagen efter i skolan. (Fredag 9:55)

Justin går efter mig in genom skolans dörrar och upp för trapporna upp till vår våning där vi har skåpen.

Blickarnas drars mot oss. Jag läser av Justins tankar för att få reda på om vad han tycker om det. "Jävla idioter, sluta fucking stirra! Undra vad Spenc tänker på om det här, jag kan ju fucking inte läsa av hennes tankar, mystiskt. Nej inte horan!"

- Hej Justin! Alexie kommer hoppandes mot honom och hon börjar att suga honom på halsen. Justin stönar till lite men knuffar sedan bort henne. 

- Tyvärr Lexie, jag pratar inte med horor, svarar han och går förbi henne för att ta tag i min hand. Han stannar mig och drar mig emot honom.

- Du, du är väll inte avundsjuk eller något för att tjejer klänger på en? Justin ser lite tveksam ut när han sagt klart sin mening. Avunsjuk? jag? kan han glömma. Men någonstans långt där inne så är jag lite avundsjuk och arg för att han hänger med idioter som dem populära tjejerna.

- Du hänger ju bara med fucking idioter, väser jag mot hans öra och joggar fram mot skåpet. Fuck. Min nyckel är hemma. "Justin jag bjuder in dig till min hjärna. JUSTIN JAG HAR GLÖMT MIN NYCKEL!" tänker jag högt. Justin håller för öronen och stönar när jag tänkte det högsta jag kunde. 

- Har du inga nycklar med dig? han rycker upp i ett flin och han blinkar sexigt mot mig för att retas.

- Jag ska ha mina grejer i ditt skåp. 

- Tyvärr babe, jag 

- JUSTIN! skriker jag och känner på hans fickor och fångar sedan upp nycklarna. Han himlar med ögonen och låter mig öppna hans skåp. När jag öppnar skåpet drars min blick mot alla bilder med nakna tjejer på i hans skåp. Jag kollar besviket mot Justin och han blir en aning röd i ansiktet. "azzå dem tog jag upp där för länge sedan, typ en månad sedan" svarar han med en klump i halsen.

Att Justin har bilder på nakna tjejer förvånar mig inte, han är även ett kort på sig själv när han är nära på att dra ner kallingarna där fram.

- ta bort bilderna, beodrar han och kollar bort. "eh vah?" frågar jag. Han vänder sig snabbt om mot mig.

- Dra bort dem. Jag vill inte se dem mer. Jag har redan hittat min kärlek! säger han strängt igen och drar ner bilderna själv för att kasta dem på golvet och sedan spotta på dem.

- Kom nu, vi har lunch, mumlar han och kastar in mina grejer till sitt skåp för att sedan smälla igen skåpdörren och dra iväg mig mot matsalen. "ehm Justin, klockan är 10 ?? säger jag frågandes.

- Jag skiter i, jag ska ha mat och det ska dem matfjantarna fixa åt mig, säger han starkt och sparkar upp dörren till matsalen. "nej!" skriker jag men han ignorerar mig bara och går in till köket.

Mattanten Joe kommer fram mot oss och frågar oss vänligt. " vad är det ni vill fråga om?"

- Jag tänker inte fråga dig ett skit, ge mig mat istället, säger Justin och spänner blicken i henne samtidigt som hans tag om min hand spänns så det skulle gjort ont om man var mänsklig.

- Justin lilla, maten serveras inte för än 

- Skiter jag i! jag bestämmer över den här skolan, säger han åt henne och knuffar bak henne lite. Själv står jag bredvid Justin och börjar faktiskt att bli lite rädd. " Justin sluta, jag köper en pizza åt dig i stället" säger jag tyst åt honom. Han kollar ner på mig och nickar svagt.

- Mmm, har väll fucking flera miljarder kronor. Vill inte ha skolans skitmat ändå, säger han surt och går iväg med mig ut från matsalen.

Vi går tyst igenom korridorerna på skolan. Den tysta stunden mellan mig och Justin försvinner när man hör hur någon tjej skriker ordet hora åt mig.

Justin reagerar starkt på det och han vänder sin blick mot Alexie. " och du sa?" säger han och börjar att gå mot henne. 

- inget? säger hon och ler fejkat åt honom.

Av min förvåning smäller Justin till henne på käften och knuffar till henne på brösten så hon faller bakåt och hennes trosor syns bakom hennes korta kjol. 

- Oops förlåt, det var en horig hora ivägen, säger Justin retligt och tar tag i min hand för att sedan springa ut genom korridoren. När dörren smälls bakom oss brister Justin ut i skratt. Han sätter sig på bänken och håller sig om magen.

- Justin vad skrattar du åt?

- HAH OMG SÅG DU HENNES FACE? JAG SKRÄMDE FAN LIVET UR LEXIE! han börjar skratta igen och harklar sig sedan för att få stopp på det.

- Skit kul? sug blodet ur henne så blir hon väll glad, säger jag och himlar med ögonen. Justin sänker ögonbrynen och kollar förvirrande in i mina ögon. " jah? vart ska du annars suga någonstans när hon suger..jag du vet" säger jag och blir röd i ansiktet. Det var inte alls så jag menade. Utan jag vet att han är en vampyr. 

- Ska vi skita i skolan och gå hem istället? frågar Justin. Jag nickar som svar och följer sedan med honom mot skogen. 

- Du Justin, säger jag och han lägger sin arm över mina axlar. "yeah sweetie" frågar han och kollar sakta ner på mig som att jag skulle vara ledsen.
- Kan inte vi typ, bli vänner igen, säger jag och stannar honom. "du, börjar han och går tätt emot mig. Han slingrar armarna runt min kropp. Vi står mitt i skogen så att ingen i skolan ska kunna se oss. 
- Du vill inte vara vän med någon som mig, jag är ledsen, men jag utsätter dig bara för fara, viskar han.

- Jag är starkare än dig Justin. Varför skulle jag inte vilja vara vän me dig? vi var bästisar innan Courtney dog, säger jag och fäller någon liten tår som han torkar bort med sin tröja, sedan ger han mig en hård och lång kram.

- Jag är ju känd också, mumlar han i mitt öra. " men du är ju aldrig i studion eller något? " viskar jag tillbaka.

- Heh nää, men var inte så länge sedan jag avslutade min turné, svarar han.

- Snälla Bieber, viskar jag och tårar rinner ner på hans axel. Han stönar högt och släpper kramen.

- Visst. Men det är bara för att du är het okej? Du kommer hata mitt beteende i skolan senare när du kommit in i mina rutiner, säger han och drar iväg mig igen hem till Damon, trodde jag men när vi kommer fram till huset så drar Justin mig mot bilen.

- Vi skulle käka pizza ju. Damon är dessutom inte hemma, han skulle träffa någon som heter Kataríná, säger han och rycker på axlarna när vi hoppat in i bilen.

- KATARINÁ!!? VAMPYREN? skriker jag och kollar storögt mot honom. Han nickar sakta mot mig men kollar sedan med stora ögon mot mig. "ÄR DU VÄN MED VAMPYRER?" skriker han åt mig.

- Nej men hon har hämnats på mig förr för att jag inte tillät henne dejta min bror! Hon sög blod ur honom! Hon är farlig Justin, hon lurar bara in er i en fälla. lögn om det där med min bror men man måste ju lura i honom någonting.

- Fan Justin vi måste hitta dem!

__________________________________________________________________________________________________

Lite drama xD men jah... ville få med mycket i kapitlet. Snart kommer det hända någonting mer med Spencer O.o hon kommer inte bara vara vampyr utan  ...... well, läs vidare i framtiden =D En kommentar mer än på förra kapitlet och ni får chapter 7! Inte hunnit rätta så hittar ni fel så ändrar jag det sedan om det är lönt

Nästa kapitel kommer nog ut på Onsdag/Torsdag så ni vet ^^

Ska försöka bli bättre, eller jag ska bli bättre på updateringen men vi har nyss fått reda på våra omdömen i skolan och ville gärna vara duktigare den senaste tiden. Onsdagen den 13:onde har jag utveklingssamtal men ska nog hinna skriva en hel del.

pössis ^^

inga kommentarer :/ gått några dagar nu och har många ideer om nästa kapitel.

Men kommer inte upp förän ni kommenterat! ^^

Jag vinner kampen över Damon och skrattar högt när jag insett att jag faktiskt vann över honom för första gången. Damons tankar sänds till mig och hans meddelande berättar för mig att han hjälper mig så jag kan inponera på tjejen här bredvid.

- Jag vill också, säger Spencer självsäkert. "du? hah, en tjej?" säger jag och kan inte stoppa flinet som dyker upp i ansiktet på mig.

- Justin, för typ ett år sedan körde vi ju mycket sånt här, kom igen, svarar hon mig och drar Damon ifrån stolen så att hon kan sätta sig.

Jag tar snabbt tag i hennes hand när hon parkerat armbågen mot bordet. Damon har räknat nedåt och innan jag ens hinner blinka så har hon slagit ner mig, överlägset!

- Jag var inte berädd! väser jag och lägger min hand till rätta igen. Hon flinar och sätter sin arm på samma ställe igen för att ta tag om min hand. Även om jag var berädd igen så vann hon igen, igen och igen.

- JAG GER FUCKING UPP! vrålar jag och slår till vasen som står på bordet så den faller ner mot golvet. Glassplitter nuddar kroppen på Spencer och jag ser hur blod sakta droppar ner för hennes ben. Jag blinkar och när jag tittar igen så är blodet borta och såret har försvunnit helt. 

Vafan?

Justin har tittat på mig misstänktsamt varje gång jag passerat hans väg. Klockan är snart vid midnatt, när jag har långtråkigt måste jag dricka annars kan jag inte klara mig länge till. 

Alkohol är inte något som är viktigt för mig utan när jag måste dricka så menar jag blod. Blod som jag måste springa och hämta hemma hos mig för att sedan springa tillbaka och hälla ur det i vinglas. Jag hinner inte dricka hemma då Justin inte ska kunna misstänka mig ännu mer.

Det räcker med att jag vet om hans hemlighet, han måste absolut inte veta av min ännu.

Klockan tickar och jag har ännu bara druckit några klunkar av mitt såkallade vin som jag måste säga att det är ifall någon frågar.

- Så du dricker alkohol du?

Justins röst irriterar mig när jag lyssnat in klockans slag från väggen och bara rent sagt glott genom fönstret som nyss var framför mig innan Justin kom och satte sig framför mig. Man hör hur han sakta luktar i luften. Han märker nog genast att det luktar blod här men han lotsats inte bry sig så mycket mer.

- Kan jag få smaka? viskar han. Mitt svar blir en skakning på huvudet och jag pekar mot kylskåpet. Han tvekar men hinner inte resa sig upp innan det knackar på dörren. Justin blir nyfiken i blicken och han går raskt mot dörren för att sedan öppna den.

En irriterad tjejklang hörs utifrån och jag kan genast lista ut att det är Alexie, bitchen som jag hatar upp till tusenmiljoner om inte mer.

- Vad gör hon där? vi skulle ju du vet vad, hör man hur Alexie gnäller när hon gått in till huset. Glaset framför mig rycker Alexie genast ifrån mig när hon passerar mig sittandes på stolen. Hon dricker en klunk men spottar genast ur det och tappar glaset innan hon springer till kranen.

Vattnet forsar ner framför henne innan hon räcker fram ett nytt glas för att sedan dricka ur det för att få bort smaken av blod.

Jag har sug att kasta mig ner på golvet för att slicka upp all blod som först kommer från sjukhuset men kniper ihop då Justin tar upp glaset och smakar en droppe som finns kvar ur det.

Han mm:ar vilket betyder att han tycker om vinet. Justin tittar på mig snabbt innan han ställer glaset på diskbänken. Skulle det inte varit en matta på golvet så skulle glaset vara i splittror på golvet.

- Fy fan vad äckligt, vad fan är det för något Spencer?? Konstigt vin med jord i? spottar Alexie ur sig och blinkar bitchigt mot mig.

- Nää, det är vin med medel i som gör så man får svamp i könsorganet, säger jag ironiskt snällt och reser mig upp ur stolen för att gå till vardagsrummet för att hålla för öronen då Alexie skriker högt ur det jag nyss sagt.

Jag sätter mig framför brasan i soffan för att sedan sätta igån TV:N. Kanalerna sappas förbi då jag inte kan bestämma mig men stannar på kanal 5 för att se på American Talent.

Så småningom känner jag hur soffan sänker sig bredvid mig och nytvättade kläder känns genom näsan. Jag älskar verkligen hur killen luktar.

- Vad var det du drack? viskar Justin. Jag slår vad om att han redan vet svaret men jag skakar bara på huvudet.

- Du hörde ju vad jag sa till bitchen, flinar jag sakta.

- Men bitchen tror på det och det gör inte jag förstår du? är det vin eller dricker du ditt eget blod?

Hans röst är nervös när han uttalar ordet blod. Till min räddning kommer Damon ner för trappan och han kastar sig i soffan framför oss.

- Vill du hänga med mig ut Spenc så kan Justin och bitchen göra vad dem ska i sängen, säger Damon med en sexig röst.

Justin kastar sin mobil på Damon som svar. "haha tack" svarar Damon och öppnar telefonen. Damon börjar att brista ut i skratt och riktar mobilen mot mig. Hans bakgrundsbild visar två bröst. 

- Fan inte kul, ryter Justin och reser sig upp för att rycka mobilen ifrån Damon.

- Kom Spence så sticker vi, säger Damon och reser sig upp hastigt ur soffan. En nick lämnas från mitt huvudet. Justin vänder sig också om för att följa med mot dörren. "Alexie vi kan träffas imorgon" mumlar Justin när hon börjar att kyssa honom i nacken. Ett besviket stön lämnas från hennes mun innan hon surt går ut genom dörren som hon för några minuter sedan kom in genom.

- Kan inte jag få följa med? frågar Justin surt. Damon skakar på huvudet åt honom. "jag måste fråga henne några saker" Justin himlar med ögonen och stänger dörren efter oss när vi gått ut i mörkret. November har tagit sig in och det är kallt på nätterna även om vi är i Kalifornien.

När vi kommit en bit från huset så hör jag Damons röst som skrapas emot mitt öra. "jag vet vad du är och vill gärna hjälpa dig"

Min blick blir genast förvånad även om jag vet vad han snackar om. "vampyr", svarar han med ett nick till efteråt. "Haha det finns inga spöken, vampyrer och gudar" skrattar jag falskt och kollar ner i marken då Damon stannat mig. "Spencer" mumlar han och kollar in i mina ögon.

- Du då? är inte du själv en vampyr eller vill du bara sätta dit mig på något sätt? Plus att Justin inte ska veta ett skit. jag vet fan redan om vad han är och jag bryr mig inte", säger jag skarpt till honom.

Hans blick blir tom när jag sagt att jag redan vet om hemligheterna hos dem. Hans hand tar ett grepp om min högra axeln då han tänkte öppna sin mun för att svara på det jag nyss informerat honom om.

- Justin får inte veta, svarar han snabbt och vänder ryggen mot mig för att börja gå igen. Jag börjar att gå sakta efter honom som en svans mellan bena på honom. Hur ska jag kunna lite på Damon egentligen när jag inte känner honom? Justin har jag litat på mycket under min barndom och han har alltid lovat att bevara hemligheterna men nu känner jag inte hans nya jag.

- Ät, säger Damon skarpt och vänder sig återigen mot mig. Rädslan dränker över mig och jag skakar på huvudet. "aldrig att jag dödar någon!" väser jag åt honom. Ett flin lämnar hans läppar.

- Du måste inte döda någon, tvinga i någon att det inte gör ont och ta lite blod och gå så dör personen inte, säger han med sin mörka hesiga röst. Jag sväljer hårt och nickar sakta åt honom.

Damon drar bort mig till en tjej som sitter på en parkbänk i mörkret och ser ut att vänta på någon. Hennes blonda hår går ner till skulderbladen och hennes blåa ögon kollar nyfiket på mig och Damon som går mot henne. Damon knuffar mig fram mot henne. Jag sätter mig sakta ner framför henne och kollar in i hennes ögon.

- Du kommer glömma detta som kommer hända nu och det gör inte ont, säger jag och greppar sedan snabbt i hennes i hals med mina tänder för att suga ur blod. Det blir några klunkar innan jag backar ifrån henne och rusar där ifrån snabbt som blixten.

Justin öppnar dörren innan vi ens hinner öppna och han skriker åt oss och undrar vart vi varit. Vi kan ju inte precis säga "förlåt, vi har bara sprungit runt i stan och sugit blod ur folk, ungifär 50 olika" så istället säger Damon. " visade henne några ställen i stan som nattklubbar och restauranger eftersom hon är ny i stan" ljuger han och knuffar undan Justin.

När jag ska gå in genom dörren så går det inte att komma in då jag inte blivit inbjuden! Det är som en glasdörr som är ivägen som man inte kan se. Alla vampyrer måste bli inbjudna i hus annars kommer man inte in.

- Kom in Spencer det är kallt ute, säger Damon och Justin höjer ena ögonbrynet.

- Du måste inte bjuda in henne väll? hon bor ju här nu, säger Justin misstänktsamt och tittar på Damon.

- Skola imorgon så gå upp och lägg er.

Någonting är skumt med den där tjejen. Spencer har varit min bästa vän förr och vi kan ju inte ha lämnat varandra av samma orsak. Jag har en hemlighet som jag aldrig kommer kunna säga till henne, i allafall inte förän vi lärt känna varandra mer än vad vi kände varandra förr.

Spencer har varit mitt livs kärlek i flera år men sedan jag blev en madling " en ny vampyr" så har jag inte haft känslor för någonting och därmed har jag haffat åt mig flera tjejer till sängs utan att behöva bry mig om känslor.

Damon är vampyr och jag litar inte på honom när det gäller att han ska ta ut Spencer på stan. Han är 900 år gammal men ser ut som 20 liksom och därmed misstänker hon nog ingenting att hon springer runt med en gammal gubbe på stan.

Innan när Spencer hade blod i sitt vinglas måste hon ha tagit fel, hon trodde kanske att Damons gömda blod i kylen var vin eller någonting för jag kan inte tänka mig att hon dricker blod? Det går heller inte att läsa Spencers tankar, kanske har Damon fått i henne järnörter så jag inte ska kunna läsa hennes tankar.

Jag och Spencer blir tvungna att ligga i samma säng nu i flera veckor eller vad det nu är. Vi har legat i samma säng förr men nu känns det lite annorlunda. Vi har legat i sängen nu i 3 timmar utan att sova. Jag hör att hon fortfarande är vaken och därför så kommer hon vara dödstrött imorgon. Vampyrer blir aldrig döds-trötta och därför skiter jag i om jag inte sover bra. Lite trött kan man bli men inte jätte trött.

-

Jäkla skit skola.

Jag spottar på skolgårdens mark när jag gått ut ur bilen. Som alla andra dagar så drars blickarna mot mig, särskilt av tjejerna. Det är nog inte bara för att jag är känd utan för att jag är cp-snygg som jag själv inte tycker just nu när jag blivit vampyr. Man känner sig aldrig självsäker som vampyr.

Spencer står vid min sida och vi går tillsammans mot skolans ingång, men jag stannar henne innan vi gått in.

- Måste röka snabbt innan, säger jag åt henne och drar med henne mot en bänk.

- JUSTIN nej det måste du inte! ropar hon efter mig. Men jag skiter i hennes svar. Jag drar snabbt upp en cigarret ur paketet och tar upp tändaren så jag kan tända den och föra den mot läpparna.

Spencer sätter sig surt ner på bänken bredvid mig och hon suckar högt så jag ska höra att hon inte vill sitta här.

Jag blåser ur röken och vänder min blick mot henne. "kom igen, har du aldrig rökt förr?" flinar jag åt henne. Hon skakar på huvudet och ställer sig framför mig istället. "du är konstig nu förtiden, vadå är du ett spöke eller något?" frågan hon ställt får mig att stanna upp ett tag. Spöke kan man väll inte säga men vampyr, både och är ju döda. "käften" mumlar jag och ställer mig framför henne. "du har blivit sexigare på senaste tiden men fan vad du ska lägga dig i mitt liv" mumlar jag och blåser ur rök åt sidan och kastar sedan ner cigaretten på marken för att stampa på den. "mm tack, detsamma" säger hon och sätter armkrok runt min arm.

- Jag gillar din frissa och fan vad du har fått magmuskler, fortsätter hon och märker sedan att ett flin dyker upp på mina läppar.

- Du har fått större bröst och rumpa så säg inget, svarar jag och blinkar åt henne samtidigt som hon knuffar mig i sidan.

Blickarna drars mot mig och Spenc när vi går i skolans korridor för att gå till skåpen. Vi tar våra grejer och raskar sedan på mot klassrummet. Spencer öppnar den och vi möter kamraternas blickar.

- Bieber och Santiago ni är 6 minuter sena, säger ms. Montgowery, vår NO-lärare.

- Förlåt, jag var TVUNGEN att vänta på Justin, suckar hon och stänger dörren efter oss.

- Hmm du kunde ju gått i förväg?

- Nej det kunde hon inte, jag tvingade henne för jag var tvungen att röka uppfattat? säger jag skarpt men ms.Montgowery skakar bara på huvudet.

Justin går fram till henne och gör tvångblicken. "vi får ingen frånvaro och att vi kommit försent glömmer du" säger han tyst när han mött hennes blick och hon nickar åt honom innan Justin tar tag i min hand och drar mig längst bak i klassrummet.

- Varför tvingade du henne? väser jag i hans öra men ångrar mig då vi sättit oss på stolarna. Han kollar misstänktsamt på mig. "ehm tvingade?" säger han hackigt.

- Någonting gjorde du ju, jag vet inte hotade henne jag skiter i? säger jag och kollar på läraren istället.

- Såh, Justin, hur långt tid brukar det ta för spermierna att komma ut när man inte är upphetsad redan?

Blickarna drars mot Justin och jag hör hur han fnyser till. "vad fan varför ska jag få den enkla frågan?" skrattar Justin. Ms.Montgowery tittar på honom och svarar honom sedan. " Därför att du har legat med folk mest av alla här så du lär kunna allt vi läser redan" säger hon och klasskamraterna börjar att garva.

- Thu tack så mycket för uppmärksamheten, vad fan, för mig tar det ju typ en kvart så jag gissar på en kvart! säger han högt och kastar sitt tuggummi i Mikes nacke. Mike sitter framför oss och det är han som Justin är på mest av alla i klassen.

Mike vågar inte ta tuggummit och kasta tillbaks det eller någonting utan han låter det alltid sitta kvar på huden. "Justin det där är faktiskt taskigt, be om ursäkt" viskar jag i hans öra. Justin möter min blick och flinar åt mig.

- Aldrig, det är fan han tönten som ska be om ursäkt för att han är så töntig och inte har respekt för mig, svarar Justin och hans ögon blir en aning svarta.

Tillslut ringer klockan ut.

______________________________________________________________________________________

2403 ord ^^

Kommentera gärna för det sena kapitlet. Snart kommer det hända grejer men Justin kommer inte få reda på att Spencer är vampyr för än några kapitel frammåt.

- Minst 3 kommentarer igen ksk? (:

Har inte skrivit pga lovet.... varit med en kompis 3 dagar i sträck och sedan har det varit halloween och nu på Lördag ska jag till pappa tills på Söndag. Men börjar skriva lite nu idag (Fredag) ^^

Blir kanske bättre uppdatering nu när det är prao i skolan och jag slutar tidigare... antaglien gör jag det.

Hejhej ^^