Nämner bara att det helst ska komma upp till 3 kommentarer för kapitel 4 ^^Så jag vet om jag har er uppmärksamhet eller inte... olika URL . . . Konstig låt här nere, bara en konstig random låt xD har lyssnat på den i en hel halvtimme förr LOL, eller ordet OLO jag hittat på. OH LAUGH OH

Jag orkar inte gå dem sista trappstegen så istället hoppar jag över hela trappan och sätter mig i soffan framför. "så, hur känns det i armen?" frågar Luke. "jag tror vi kan ta bort det nu" avbryter Caleb. 

En klump saliv sväljer jag när Caleb sakta drar bort det vita bandaget. Jag är berädd på att se ett stort sår men förvånas istället av att det ser likadant ut som det gjorde för 24 timmar sedan.

Killarna pustar ut. " nu är du färdig vampyr" ler Devin och klappar mig på axeln. "men dina vanliga ögon är betydligt snyggare än dina röda" skrattar Nike.

- Shit så blek du är! skriker en killröst bakom mig. Killarnas blickar tittar upp på ansiktet bakom mig.

Min blick måste inte vändas mot honom för jag vet redan vem det är. "ska jag köra dig till skolan eller doktorn?"

Spencers perspektiv: 

"skaffat linser"? är det, det första som en kille i korridoren påpekar mig för. Jag himlar bara med mina ögon och går förbi honom efter att jag kastat in min väska till skåpet. Som vanligt kommer Justin och gänget in genom skolans korridor. Justin längst fram och de andra fyra står på vars sin sida av honom samtidigt som dem går. Hans byxor hänger långt ner och man ser kalsongerna tydligt över rumpan. När han får syn på mig märker han att hans högra öga blir rött så han vänder sig snabbt om för att dölja det. 

Utan att tänka så går jag bara proffsigt förbi "Justin och gänget" och in till klassrummet. Jag sätter mig längst bak i klassrummet i mitten för att inte få så mycket uppmärksamhet, jag sitter själv för första gången och det förstör mina planer på att att sparka Justin i röven då han kommer in till klassrummet och sätter sig bredvid mig när det finns hur många platser som helst runt omkring oss.

Jag suckar högt när han öppnar sina matteböcker för att börja räkna. Justin börjar på uppgiften 14 medan jag redan är på uppgift 53. Nöthjärna är han då han skolkat såpass mycket att han ligger efter hela klassen.

Vår lärare mr.Lockwood stänger dörren när han kommer in till klassrummet och får en allvarlig blick då han får syn på Justin. Justin märker det genast då hans reflexer är snabba och han möter mr.Lockwoods blick.

- Så du är här idag? säger mr.Lockwood med en frågande röst. Justin lämnar ifrån sig en nick och rycker sedan på axlarna.

- Alkoholen tog slut där hemma så har inget att supa med då jag inte orkar sticka iväg och handla, svarar Justin som om det vore en enkel kuggfråga. Sedan lämnar han ett flin åt mr.Lockwood

- Du är inte gammal nog att dricka unge man. Vill du att jag tar kontakt med dina föräldrar superkändis?

Justin höjer ena ögonbrynet och reser sig snabbt upp från stolen.

- Du ringar mamma och du dör!! Dessutom bor jag fan inte med mina föräldrar jag bor med mina grabbar! spottar han ut.

Mr.Lockwood sväljer tungt och inser själv att man borde vara räd för Justin och ge upp kampen.

- Bra! säger Justin skarpt och sätter sig ner på stolen bredvid mig igen.

Skolan är äntligen slut och snart är det höstlov. Jag tar ut min väska ur mitt skåp och låser skåpet innan jag kan trippa vidare ner för alla trapporna.

Sugen av att dricka blod bubblas i magen och jag har bara lust att ta tag i någon tjej som går förbi för att få tag på blod. 

Justin utvecklas till vampyr men han är som tur är inte helt vampyr. Därför kallas han för en madling. Inom en vecka kommer Justina att förvandlas och då kan han nästan bli starkare än mig!

På skolgården får jag syn på Justin och en av sina medlemmar i gruppen. Damon... han som kan vara grym ibland men snäll annars. Hört att han är utvecklad vampyr.

Justin suger hårt ifrån sin cigarett innan han kastar den på marken och blåser ur röken då han kollar på mig. Han nickar till med huvudet som betyder att jag ska komma till honom. "vad?" säger jag surt när jag kommer till honom.

Han tar sin hand mot min hand för att känna på övre delen av min hand. Justin får syn på min ring som jag har för att skydda mig från solen. Han håller sig snabbt för munnen och vänder sig om då hans ögon blir röda.

- Vi drar Damon, öh hejdå Spencer, mumlar Justin och går iväg mot sin bil.

- KAN JAG FÅ SKJUTS? skriker jag efter honom. Justin vänder huvudet mot mig och nickar bara som svar innan han vänder sig om och börjar att gå igen. Jag tittar mig runt så att ingen ska gå bakom oss innan jag springer så snabbt jag kan så jag kommer precis bakom Justin. Vilket tog 1 sekund för mig då jag är vampyr.

När Justin vänder sig om mot mig vid bilen hoppar han till och säger strängt åt mig: "du fucking skrämde mig!"

Mitt svar blir att jag rycker på axlarna innan jag hoppar in i bilen bakom Damon.

- Damon kan jag följa med er hem? grabbarna ska iväg och jag vågar inte vara ensam hemma. lögn.

Damon höjer på ögonbrynen när han möter min blick i spegeln som är mellan sätena där fram.

- äh jag vet inte fråga surbossen, säger han med ett löst skratt. När han avslutat sin mening hoppar Justin in i bilen och lämnar ifrån sig en rap innan han stänger dörren. "du vet om att Spencer är här så äckla dig inte nu" suckar Damon och möter Justins blick. Justin svarar inte utan han vrider om nyckeln och börjar gasa oss iväg från den parkerade platsen.

Ibland ser jag hur Justin möter min blick genom spegeln i mitten och ibland ler han till och med. Damon harklar sig för att få Justins uppmärksamhet. "mm vad vill du? " mumlar Justin som svar. "jo, jag tror att Spencer ville hänga med oss hem då hennes killar hon bor med ska iväg och hon är 

- OKEJ DAMON jag fattar, ja hon kan väll komma över då, vi kan väll dela säng eller någonting?"

- Nähä du jag tror inte vi delar, skrattar jag och kollar ut genom fönstret. " jag bestämmer hjärtat" svarar han snällt och tvärnitar nästan vid huset.

- Jag följer med dig in och hämtar grejerna sötis, säger Justin när han hoppar ur bilen. 

Det var ingenting som jag vill gå på med men vad har jag för val? Bara han inte går in till mitt rum där det är blod överallt på golvet sen den kvällen jag förvandlades.

Justins perspektiv:

- Vi kör armbrytning Damon! ropar jag i köket. Vi har nyss varit och hämtat grejerna hos Spencer. Någonting är konstigt med den där tjejen men jag kan inte uttrycka orden rätt.

Både Damon och Spencer kommer in till köket. Damon sätter sig på andra sidan köksbordet där vi ska köra armbrytartävling för att träna upp våra muskler. Eftersom att jag håller på att utvecklas till vampyr behöver jag styrka i kroppen.

Jag vinner kampen över Damon och skrattar högt när jag insett att jag faktiskt vann över honom för första gången. Damons tankar sänds till mig och hans meddelande berättar för mig att han hjälper mig så jag kan inponera på tjejen här bredvid.

- Jag vill också, säger Spencer självsäkert. "du? hah, en tjej?" säger jag och kan inte stoppa flinet som dyker upp i ansiktet på mig.

- Justin, för typ ett år sedan körde vi ju mycket sånt här, kom igen, svarar hon mig och drar Damon ifrån stolen så att hon kan sätta sig.

Jag tar snabbt tag i hennes hand när hon parkerat armbågen mot bordet. Damon har räknat nedåt och innan jag ens hinner blinka så har hon slagit ner mig, överlägset!

- Jag var inte berädd! väser jag och lägger min hand till rätta igen. Hon flinar och sätter sin arm på samma ställe igen för att ta tag om min hand. Även om jag var berädd igen så vann hon igen, igen och igen.

- JAG GER FUCKING UPP! vrålar jag och slår till vasen som står på bordet så den faller ner mot golvet. Glassplitter nuddar kroppen på Spencer och jag ser hur blod sakta droppar ner för hennes ben. Jag blinkar och när jag tittar igen så är blodet borta och såret har försvunnit helt. 

Vafan?

__________________________________________________________________________________________________

FINALLY!!

Hah nää ni han kommer inte få reda på att hon är vampyr redan xD

Ledsen för den SUGIGA uppdateringen. Tack till er som kommenterade. Jag måste verkligen gå till sängs nu för att se på vampire diaries . . . MEN jag ger inte upp novellen för en serie om ni trodde det ^-^

#minst 3 kommentarer

FÖRLÅT FÖRLÅT men jag har inte lagt upp nästa kapitel eftersom att jag har upptäckt Vampire diaries och det har tagit tid att titta på... Jag tänker fortsätta skriva nu i helgen men kan inte lova att lägga ut eftersom att min mormors dator är 100 PROCENT SEG! vet inte om jag kan koppla upp mcbooken till hennes nätverk då mobilen inte fungerar.... aja får see ^^

För er som undrar så har jag redan börjat på nästa kapitel, bra vah? x) Vet tyvärr inte om det kommer ut idag eftersom jag ska träffa kompisar och jag MÅSTE se YOHIO på tv:n klockan 20:00 idag xD - Alla tiders hits så...... Men kommer nog inte somna en timme efter precis så hinner väll skriva mer i allafall cx

Kraaaaam

Hoppas ni läst kapitel 3? (: kommentera ändån på kapitlet <33 skriver bättre med kommentarer xD men vet inte vf

Caleb avslutar sina ord. Jag fattar inte ett piss om varför han berättade det här för mig.

Visst, Caleb, Nike, Luke och Devin är vampyrer men vad har madlings med saken att göra?

- Aj jag hör dina tankar, tänk inte så högt! skriker Luke och han stänger sina öron med hjälp av händerna, men Nike öppnar sedan sin mun. "Vill du bli en vampyr syster?"

Hans läppar slutade röra sig och hela min kropp blev stel av orden han nyss sagt.

Vill du bli vampyr syster?

Spencers perspektiv:

- Vill du bli en vampyr eller inte? Nikes blick är allvarlig mot mig. Min underläpp skakar och mina händer darrar av nervösighet. Svetten börjar att rinna i nacken på mig. Jag sväljer tungt men nickar åt hans svar.

- Säkert? Devin försäkrar sig så att jag har mitt beslut till frågan.

Killarnas blickar vänds mot Nikes blick. Han rycker på axlarna och kollar ner i marken. "du är hennes bror Nike, du måste göra det här" säger Caleb allvarligt.

- Men varför bita henne när man likaväl kan förvandla henne med krafter? frågar han och möter killarnas blickar. "Därför att hon kan råka ut för fara lättare och hon har inte samma krafter som oss isåfall"

- Får hon ju inte ändån! väser Nike till svar.

- Nej men det är risk för att jag inte kommer kunna springa snabbt eller ha snabba reflexer, säger jag själv. Nike suckar men tittar upp mot mig.

- När vill du göra det? viskar han. Jag rycker på axlarna. "I natt" är mina ord innan han nickar och kastar snabbt upp mig i famnen. Alla börjar att rusa snabbt mot huset för att pågörja min vampyr behandling. 

Det som förvånar mig är att det sitter en kille med en huvudtröja över sig på vår trappa till huset. Nike märker det och han stannar fort som ögat samt släpper mig. Killens ögon lyser röda när han kollar upp men dem blir genast bruna igen när han får syn på mig. Justin. Hans namn kräks upp i ansiktet på mig så fort jag tänker på tönten.

- Vad vill du!? väser jag och sparkar till honom på smalbenet. Han reser sig upp snabbare än blixten och hans händer har han runt min nacke. Jag kan inte göra så mycket med tanke på att jag inte är någon vampyr längre.

- NIKE! vrålar jag fram och åter igen, snabbare än blixten så ligger Justin nedslagen på marken men Nike hann att springa iväg innan Justin fick syn på honom. Justins ögon är röda igen när han rest sig upp framför mig. "vad fan håller du på med!?" skriker han.

- DET VAR FAN INTE JAG OCH VAD VILL DU MIG!? skriker jag. Hans ögon glimtar till innan han tittar ner i marken. "varna dig för alla jävla vampyrer här i området! väser han i mitt ansikte" jag fnissar till men slutar när jag mött hans allvarliga blick. "jag är seriös?" fortsätter han frågandes. 

- Du, du kanske är vampyren här med dina konstiga linser, skrattar jag. Falskt.... Justin är madling så inte en chans att det där är linser. Det ända han inte vet om är att jag har en aning om hans liv. 

- Varför bryr du dig ens? frågar jag bitchigt mot honom. Han tittar på mig surt och går förbi mig och sticker bara sådär.

Natten inkommer och jag har legat i sängen nu en halvtimme för att få bedövningar och allt så jag inte känner att det gör ont när Nike kommer till att bita mig.

- Berädd? hörs Devins röst i rummet. Jag skakar tänderna men nickar sedan som svar. Alla regler har vi gått igenom om när man är vampyr under halva dagen.

Luke, Devin och Caleb står spända vid min sing en bit ifrån och Nike kommer suckandes in genom dörren till mitt rum.

- jag kan inte göra det här, viskar han mot mitt öra när han hukat sig ner framför mig. 

- Bara gör det! det gör väll inte lika ont i armen som i nacken? säger jag stressat. Han tittar på mig och tar upp min arm i sina händer. "jag varnar dig för att jag kommer ta för mycket blod" viskar han.

- Vi drar bort honom om han gör det, varnar Luke.

Nike tittar ner på min arm en sista gång innan han tar den mot sina vassa tänder. Skrik lämnar mina läppar när han börjat att dra in blod i sig för att sedan spruta in gift.

- NIKE TA DET LUGNT! skriker Luke i bakgrunden men jag ser hur Nike njuter av blodet han får i sig. Skrik från mina läppar lämnas fortfarande från min strupe och jag svettas över hela kroppen. Detta är mitt livs värsta stund. Detta varade bara en halv minut men det känns som flera år.

Efter ett tag släpps greppet om min arm och jag ser hur Devin och Caleb kämpar för att få ner Nike på undervåningen. Luke stannar hos mig för att slingra bandage runt min arm.

-

Dagen efter vaknar jag över att jag är pigg som en ärta. Vampyrer sover inte så mycket i vanliga fall men eftersom att vi har lite människoblod kvar så kan vi sova upp till 5 timmar ändå.

Så fort jag kommer upp ur sängen så testar jag genast mina krafter genom att hoppa upp i taket och ner igen. Killarnas skratt hörs från undervåningen men när dem får syn på mig i trappan blir dem lite skräckslagna och förvånade. 

Jag orkar inte gå dem sista trappstegen så istället hoppar jag över hela trappan och sätter mig i soffan framför. "så, hur känns det i armen?" frågar Luke. "jag tror vi kan ta bort det nu" avbryter Caleb. 

En klump saliv sväljer jag när Caleb sakta drar bort det vita bandaget. Jag är berädd på att se ett stort sår men förvånas istället av att det ser likadant ut som det gjorde för 24 timmar sedan.

Killarna pustar ut. " nu är du färdig vampyr" ler Devin och klappar mig på axeln. "men dina vanliga ögon är betydligt snyggare än dina röda" skrattar Nike.

- Shit så blek du är! skriker en killröst bakom mig. Killarnas blickar tittar upp på ansiktet bakom mig.

Min blick måste inte vändas mot honom för jag vet redan vem det är. "ska jag köra dig till skolan eller doktorn?"

___________________________________________________________________________________________________

NU ÄR SPENCER VAMPYR =O Vem tror ni det är som skrek bakom Spencer? :/ Detta blev ett kortare kapitel men detta handlade mest bara om behandlingen sååh ^^ ser ni något felstavat så skyller jag på att jag inte läst igenom eftersom jag måste leta efter en pinsett!!

#kommenterafans

Vet ni vad? ni kan hålla utkik ikväll efter kapitel 3 =D <33 Bara för att jag blir glad för kommentarerna haha :3

Om ni kommenterar nu så kanske ni får läsa chapter 3 innan Tisdag!? Och för övrigt så lovar jag att göra ny och roliga design till bloggen xD valde den bara för att få bakgrundsfärgen så den passar in bättre :3 kommer ny så småningom. 

kommentera gärna om ni vill få reda på i nästa om vad Spencer svarar på Nikes fråga om att bli vampyr!