Caleb avslutar sina ord. Jag fattar inte ett piss om varför han berättade det här för mig.

Visst, Caleb, Nike, Luke och Devin är vampyrer men vad har madlings med saken att göra?

- Aj jag hör dina tankar, tänk inte så högt! skriker Luke och han stänger sina öron med hjälp av händerna, men Nike öppnar sedan sin mun. "Vill du bli en vampyr syster?"

Hans läppar slutade röra sig och hela min kropp blev stel av orden han nyss sagt.

Vill du bli vampyr syster?

Spencers perspektiv:

- Vill du bli en vampyr eller inte? Nikes blick är allvarlig mot mig. Min underläpp skakar och mina händer darrar av nervösighet. Svetten börjar att rinna i nacken på mig. Jag sväljer tungt men nickar åt hans svar.

- Säkert? Devin försäkrar sig så att jag har mitt beslut till frågan.

Killarnas blickar vänds mot Nikes blick. Han rycker på axlarna och kollar ner i marken. "du är hennes bror Nike, du måste göra det här" säger Caleb allvarligt.

- Men varför bita henne när man likaväl kan förvandla henne med krafter? frågar han och möter killarnas blickar. "Därför att hon kan råka ut för fara lättare och hon har inte samma krafter som oss isåfall"

- Får hon ju inte ändån! väser Nike till svar.

- Nej men det är risk för att jag inte kommer kunna springa snabbt eller ha snabba reflexer, säger jag själv. Nike suckar men tittar upp mot mig.

- När vill du göra det? viskar han. Jag rycker på axlarna. "I natt" är mina ord innan han nickar och kastar snabbt upp mig i famnen. Alla börjar att rusa snabbt mot huset för att pågörja min vampyr behandling. 

Det som förvånar mig är att det sitter en kille med en huvudtröja över sig på vår trappa till huset. Nike märker det och han stannar fort som ögat samt släpper mig. Killens ögon lyser röda när han kollar upp men dem blir genast bruna igen när han får syn på mig. Justin. Hans namn kräks upp i ansiktet på mig så fort jag tänker på tönten.

- Vad vill du!? väser jag och sparkar till honom på smalbenet. Han reser sig upp snabbare än blixten och hans händer har han runt min nacke. Jag kan inte göra så mycket med tanke på att jag inte är någon vampyr längre.

- NIKE! vrålar jag fram och åter igen, snabbare än blixten så ligger Justin nedslagen på marken men Nike hann att springa iväg innan Justin fick syn på honom. Justins ögon är röda igen när han rest sig upp framför mig. "vad fan håller du på med!?" skriker han.

- DET VAR FAN INTE JAG OCH VAD VILL DU MIG!? skriker jag. Hans ögon glimtar till innan han tittar ner i marken. "varna dig för alla jävla vampyrer här i området! väser han i mitt ansikte" jag fnissar till men slutar när jag mött hans allvarliga blick. "jag är seriös?" fortsätter han frågandes. 

- Du, du kanske är vampyren här med dina konstiga linser, skrattar jag. Falskt.... Justin är madling så inte en chans att det där är linser. Det ända han inte vet om är att jag har en aning om hans liv. 

- Varför bryr du dig ens? frågar jag bitchigt mot honom. Han tittar på mig surt och går förbi mig och sticker bara sådär.

Natten inkommer och jag har legat i sängen nu en halvtimme för att få bedövningar och allt så jag inte känner att det gör ont när Nike kommer till att bita mig.

- Berädd? hörs Devins röst i rummet. Jag skakar tänderna men nickar sedan som svar. Alla regler har vi gått igenom om när man är vampyr under halva dagen.

Luke, Devin och Caleb står spända vid min sing en bit ifrån och Nike kommer suckandes in genom dörren till mitt rum.

- jag kan inte göra det här, viskar han mot mitt öra när han hukat sig ner framför mig. 

- Bara gör det! det gör väll inte lika ont i armen som i nacken? säger jag stressat. Han tittar på mig och tar upp min arm i sina händer. "jag varnar dig för att jag kommer ta för mycket blod" viskar han.

- Vi drar bort honom om han gör det, varnar Luke.

Nike tittar ner på min arm en sista gång innan han tar den mot sina vassa tänder. Skrik lämnar mina läppar när han börjat att dra in blod i sig för att sedan spruta in gift.

- NIKE TA DET LUGNT! skriker Luke i bakgrunden men jag ser hur Nike njuter av blodet han får i sig. Skrik från mina läppar lämnas fortfarande från min strupe och jag svettas över hela kroppen. Detta är mitt livs värsta stund. Detta varade bara en halv minut men det känns som flera år.

Efter ett tag släpps greppet om min arm och jag ser hur Devin och Caleb kämpar för att få ner Nike på undervåningen. Luke stannar hos mig för att slingra bandage runt min arm.

-

Dagen efter vaknar jag över att jag är pigg som en ärta. Vampyrer sover inte så mycket i vanliga fall men eftersom att vi har lite människoblod kvar så kan vi sova upp till 5 timmar ändå.

Så fort jag kommer upp ur sängen så testar jag genast mina krafter genom att hoppa upp i taket och ner igen. Killarnas skratt hörs från undervåningen men när dem får syn på mig i trappan blir dem lite skräckslagna och förvånade. 

Jag orkar inte gå dem sista trappstegen så istället hoppar jag över hela trappan och sätter mig i soffan framför. "så, hur känns det i armen?" frågar Luke. "jag tror vi kan ta bort det nu" avbryter Caleb. 

En klump saliv sväljer jag när Caleb sakta drar bort det vita bandaget. Jag är berädd på att se ett stort sår men förvånas istället av att det ser likadant ut som det gjorde för 24 timmar sedan.

Killarna pustar ut. " nu är du färdig vampyr" ler Devin och klappar mig på axeln. "men dina vanliga ögon är betydligt snyggare än dina röda" skrattar Nike.

- Shit så blek du är! skriker en killröst bakom mig. Killarnas blickar tittar upp på ansiktet bakom mig.

Min blick måste inte vändas mot honom för jag vet redan vem det är. "ska jag köra dig till skolan eller doktorn?"

___________________________________________________________________________________________________

NU ÄR SPENCER VAMPYR =O Vem tror ni det är som skrek bakom Spencer? :/ Detta blev ett kortare kapitel men detta handlade mest bara om behandlingen sååh ^^ ser ni något felstavat så skyller jag på att jag inte läst igenom eftersom jag måste leta efter en pinsett!!

#kommenterafans

Vet ni vad? ni kan hålla utkik ikväll efter kapitel 3 =D <33 Bara för att jag blir glad för kommentarerna haha :3